Om Kuriren

ag tycker jag skulle kunna vänja mig, men det verkar svårt efter som Katrineholms-Kuriren ständigt förvånar mig. Med att bli allt sämre.
Då mest genom att i sina ledartexter så tydligt visa att ”de hatar SD och gör allt vad de kan för att motarbeta partiet”.
Som i dag då redaktionen till sin negativa ledartext sätter rubriken:
På Åkessons nåder
och där ledarskribenten hoppar på Moderaterna för att Kristersson inte utnyttjade sin replikrätt när Åkesson hade hållit sitt andra anförande och vill pådyvla läsarna att det ”är ett tydligt exempel på att M undviker konflikt med SD” och att detta starkt misstänkliggör M som parti.
Vem vet – kanske man kan få för sig att de båda partierna rent av kan tänka sig samarbeta efter valet. En totalt förbjuden tanke hos redaktionen på Kuriren – tydligen.
”Den grundläggande orsaken är att jag inte tar repliker för att jag vill diskutera min egen politik. De flesta repliker är till för att förvanska motståndarens uppfattning och sedan tjafsa om den. Det tycker jag är meningslöst”, säger moderatledaren till TT.

Sådant kan alltså inte gå för sig och ledartexten förklarar därför:
”Ett sådant resonemang flyttar fokus från att SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter och vit makt-miljö och internationellt samarbete med Putinväldets västeuropeiska understödjare.”

Och så kommer det:
Moderaternas tystlåtenhet och tassande gentemot Sverigedemokraterna är dock logisk. M har valt att söka regeringsmakten med stöd av SD. Följden blir att motkrafterna mot SD försvagas.

OK det ovan handlar om politiken på riksplanet, och Kuriren har ju all rätt i världen att ha sina åsikter. Men jag blir i alla fall smått undrande över ett par saker:
– undrar hur de 1017 SD-väljare i Vingåker tänker när de läser sådana glödande påståenden och uttalanden om ”sitt parti”. Eller de 903 som gav M sin röst?
Känns det OK att förnya prenumerationen?
Om de nu har någon – jag kan inte tänka mig att Kuriren har så många betalande prenumeranter i Vingåker.
Antalet prenumeranter (2017) för tidningens hela spridningsområde (Katrineholm-Flen och Vingåker med tillsammans 60.239 invånare) är endast 9200 – en minskning med 500 från året innan.
Och där endast 7100 är fullbetalande prenumerationer.

Läser igen: SD är ett hårt toppstyrt parti med ett nazistiskt rotsystem, öppna spjäll mot hatsajter – glödande hat som inte påverkar mig det minsta vad det gäller min syn på SD.
Men det gör det vad gäller Kuriren – vars rotsystem jag inte har en aning om, men där tidningens menlösa innehåll gör att jag numera mest besöker alternativa medier – de som av redaktionen betecknas som hatsajter.

Jo då – det är en vanlig reaktion hos den som är på väg att förlora slaget – man börjar hata vinnaren…

Äntligen lite regn

Jag hade gärna skrivit ”äntligen ett rejält ösregn” i rubriken. Och då av den helt egoistiska orsaken – det hade mina brända gräsmattor verkligen behövt. Och i ett kort ögonblick får jag för mig att finns många fler som håller med mig om detta. Även andras gräsmattor har ju behövt få lite vatten på sig.

Nå – lite är bättre än inget.
 Så blir jag lite fundersam hur jag ska komma på en vettig förklaring till varför lite regn kan få mig att så gärna citera Alice Teodorescu i GP som i går inleder sin ledartext med:


Låt oss vara uppriktiga; det är inte de eventuella vinsterna i välfärden som är det primära problemet för vänstern. Det är maktförskjutningen som de inte tål. Maktförskjutningen från stat och politiker till vanligt folk. Makten för den enskilde att ta ansvar och själv få välja – och inte minst välja bort – skola, vård och omsorg. Det är en frihetsreform att värna.”



När jag läser sådant så – blir jag uppiggad – men också som vanligt började jag tänka fritt (vilket inte nödvändigtvis betyder att jag tänker rätt) men – hur som haver – jag själv tänker nog som Teodurescu i min syn på vänstern.
Vilket då kanske förklarar för dig att jag hamnade hos Vänsterpartiet i Vingåker.

Som jag just inte vet mycket om annat än att jag vet att de har en synnerligen trist hemsida som sällan uppdateras. Men om deras lokalpolitik vet jag – intet.
Vilket inte alls bekymrar mig ett dugg – att trots denna brist blir sittandes i funderingar kring de 202 personer som i valet 2014 gav vårt lokala V sin röst.
Jag förstår inte (vet inte då jag inte bodde i kommen då) vad V i Vingåker hade för övertygande argument i förra lokalvalet som fick dessa 2002 att rösta som de gjorde.
Och grunnar över frågan (som förstås gäller samtliga partier) hur skulle Vingåker ha sett ut i dag om V 2014 fått egen majoritet i kommunen?

För min egen del få jag små rysningar inför vad mina egna funderingar hamnar.

Man kan ändra sig

Det går att ändra sig – kan den som tittat in här de senaste dagarna märka – som då kan se att jag – igen – fått nya idéer över hur jag vill driva den här bloggen.
Vilket ska tydas att jag menar att när jag kommer på vad jag bestämt tidigare inte blir bra – då försöker jag med något – annat.
Hur jag än försöker så lyckas jag inte få fram några överdriva positiva förebilder i huvudet om den saken när jag tänker på våra lokala politiska partier.
Som, tycker jag, mest gnetar på med ”det gamla vanliga”.

Det är väl en sak – men jag har svårt att – när det gäller partierna och deras förslag (brist på förslag) bara rycka på axlarna om mumla ”det struntar väl jag i”.
Vilket nu för tiden händer allt oftare – och jag blir småsur på mig själv för att jag inte klarar av den saken.
Men träning kanske ger resultat.

Medan jag funderar kring det så så har jag uppmärksammat vad VTL skriver på sin FB- sida för någon vecka sedan:

Skolan har alltid legat VTL varmt om hjärtat, därför vill vi om vi sitter med i en majoritet efter 9 sep:

Och så får vi veta att VTL vill öppna (bygga) en F-3 skola i Baggetorp. VTL anser att barn i så låga åldrar inte skall vistas i trafiken med skolskjutsar och bussar.

Inget ont att säga om det – men – visst finns det (väl) större problem att åtgärda inom skolorna i Vingåker – tänker jag och publicerar igen vad jag då menar som exempel på vad våra lokala partier  – som alla säger sig värna om skolan – skulle kunna föreslå:
(eller redan borde ha föreslagit om de tagit del av viktigare media än Kuriren)

Skolan bygger på att gott uppförande är en förutsättning för god inlärning.
För elever som kommer från primary school och är 11 år gamla inleder man därför med en bootcamp (
startläger).
Eleverna ska förstå vilka skolans normer är och varför.
Dag 1 lär man ut skolans rutiner och regler.
Dag 2 fokuserar artighet och självkontroll.
Inga nedlåtande ord eller gester tillåts. Mottot är work hard, be kind.
Dag 3 talar man om hygien och prydlighet. Skolan använder uniform, och inga märkesnamn av något slag är tillåtna i klädseln.
Dag 4 berättar man hur inlärning går till.
Dag 5 inskärper man att ingen form av trakasserier tillåts.
Dag 6 trummar man in att alla måste kunna lita på varandra på skolan.
Dag 7 lär man sig tacksamhet.
Dag 8 ägnas åt vikten av att ha långsiktiga mål och inte ge sig. Eleverna lär sig också två berömda dikter utantill, som handlar om hur man styr sitt liv, så att de har de raderna till hands, när något känns tungt.”

Jag har i dag skrivit till de ansvariga för kommunens skolor och frågat: Varför ser det inte ut så här i våra skolor – och bifogat ovanstående lista.
Vilket gott kan tydas så – att jag gillar vad  man gör i den engelska skolan som använder dessa regler.

Bara så du vet det – jag gillar VTL  – mest då av den anledningen att det är det enda partiet i Vingåker som veckovis berättar vad de vill med sin politik.
Det gillar jag – men som för dem förstås kan få den lilla förtretligheten att de av (mig då) kan få kommentarer om vad de skriver…

Om skolan – för 52a gången

Från vännen Åke kom just en ”fundering” som jag gärna delar med mig av.Och känner samtidigt en diffus känsla av att lärarna nog upplever en viss samhörighet med de inom SD – i form av att de ständigt är ifrågasatta…

”I debatten om orsaken till varför det  gått snett i den svenska skolan anförs ofta som skäl att skolan tappat initiativet till förmån för elever/föräldrar. Det talas inte så ofta om den digitaliserade utvecklingen som skett vilket automatiskt medfört en förskjutning av maktförhållandet.
Förr fanns skolan som den främsta förmedlaren av utbildning tillsammans med den press som informerade om omvärlden. I takt med att digitaliseringen accelererat har alternativen till att inhämta information ökat lavinartat och individualiserats på ett sätt som få kunnat förutse.
Den utökade möjligheten till kommunikation har så gjort att information kan spridas momentant och till hur många som helst. Den som då inte haft förmåga att värdera informationens giltighet har lätt blivit vilseledd med fatalt resultat.

För ansvarig myndighet är det förvisso en svårighet att anpassa utbildningen i takt med den tekniska utvecklingen då det tar tid att både utforma, implementera och genomföra en anpassad utbildning.
Dagens lärare och pedagoger är själva en produkt av den digitala utveckling som skett och har säkerligen trott att ett elevaktigt och digitalt lärande är det ultimata i dagens samhälle. Mot ett sådant synsätt vänder sig flera auktoriteter.
Inger Enkvist t.ex menar att Sverige har förstört sitt skolsystem. Lärare har fått studera mer pedagogik och psykologi för att stödja elever socialt och emotionellt och lägga mindre vikt vid inlärning.
Skolan har fått användas som verktyg för social förändring snarare än för inlärning. För att vända utvecklingen måste ämneskunskap prioriteras i lärarutbildning och på elevnivå.

Ingen elev har rätt att frånta andra elevers rätt till utbildning. Alla måste inte ha eller behöver ha samma utbildning. I Tyskland gör man tidigt en selektering av de som är mer lämpade  för högre utbildning och de som är mer lämpade för en praktisk utbildning.
Lärlingsutbildningen är där väl ansedd och avslutas efter 4-5 år med meriterande lärlingsprov, Det är inte mer pengar som behövs utan mod att ompröva ideologier som slagit fel.
David Ingvar t.ex hänvisar till att vi har vetenskaplig forskning som visar vad som fungerar. Att lära sig gå gör ett barn av sig självt, programmerad som hon är att resa sig och ta sitt första steg.
Men att lära sig läsa är ingenting som hjärnan känner igen. Den är inte organiserad för att låta ett ljudande språk symboliseras av små grafiska former på ett papper. De flesta behöver en tydlig instruktion för att komma igång och därefter träna, träna och åter träna.
De flesta pedagoger och politiker har missat en så enkel sak som skillnaden mellan kunskap och färdighet. Lärarna måste vara förmedlande auktoriteter och det är direkt destruktivt att elever får ansvar för inlärningen då deras hjärnor kräver en tydlig struktur  och studiero.
Man kan undra varför skolorna i Vingåker skall behöva utveckla och testa sin undervisning när så många exempel på lyckad undervisning och tips från auktoriteter visar på vad som fungerar.
Varför skulle inte skolan kunna vara den ledande auktoriteten?
/Åke