PRO och boule…

…har jag åsikter om. En förening som kan stå som förebild för ”låg ambitionsnivå”.
Tycker jag alltså – som inte är medlem. Av just den anledningen…

Kolla in här på föreningens hemsida. Spritter lika mycket av livsglädje som hos den lokala föreningen ”Bårhusets vänner”. Den största anledningen till detta ointresse för sina medlemmar skyller jag på styrelsen och där mest på två personer – föreningens ordförande och dess webbredaktör. Alltså den senare är den som har det egentliga ansvaret för uppdateringen av föreningens hemsida.
Båda har ansvaret för att se till att den uppdateras ofta.

Eftersom jag vaknade på det humör jag vaknade på så sa jag till mig själv ”Det är ju själva f-n att PRO kan ha en så usel hemsida” – och så fick jag den där märkliga längtan av att hjälpa till. Ungefär som när jag ser en synskadad person som ska gå över gatan. Jag går fram och vill hjälpa personen över…
PRO-Vingåker säger sig ha en del aktiviteter att erbjuda sina medlemmar.
Vilket du kan se om du klickar in dig på deras hemsida.
Om du frågar mig – det verkar inte vara någon vidare glöd i de aktiviteterna –  eftersom det inte berättas det minsta om vad ”de har för sig”.

Vad finns berättelserna om de resor PRO arrangerar? Eller från PRO-körens aktiviteter eller den Bingo som förekommer?
Varför presenteras inte ”dagens/veckans/månadens födelsedagsbarn?” bland medlemmarna.
Eller hur ordföranden tänker om föreningens framtid i t ex en månatlig krönika. Vad hände vid det senaste månadsmötet?
Och så vidare.
Och varför hade ingen fått i uppdrag att för den egna hemsidan bevaka vårfesten på Folkets Park den 29 juni där boulegänget festade till i många timmar?

 

Finns där ingen som har – och kan hantera en kamera? Har alla PRO-medlemmar gått i skolan i Vingåker och därför är helt okunniga att skriva samman några enkla rader om den aktivitet de deltar i?
Sedan är det webbredaktörens jobb att publicera det på hemsidan.

Så, därför tog jag mig ner till dagens PRO-boule (som sköts bra) för att som ett exempel visa en o-ambitiös styrelse, en o-ambitiös ordförande och o-ambitiös webbredaktör hur det kan se ut på hemsidan – om man vill visa ambition utan o…
Och därmed visa  medlemmarna att ”de bryr sig” och i ett försök att få fler medlemmar att aktivera sig i vad PRO erbjuder…

OK – då kör vi – boulegänget startar alltid – måndagar och torsdagar – sina tävlingar 13.30. Så även i dag och jag smög mig ner vid 14-tiden för att ”ta några bilder”. När jag närmade mig gruppen kom genast en man (Ove Fredriksson) emot mig leendes – och ställde frågan ”Vill du vara med?
Nja
, inte just nu, sa jag och frågade om det var okej att jag tog några bilder.
Det var det.
Ett vänlig och sympatiskt mottagande som gjorde mig glad.

Det som först slog mig när jag tittade på deltagarna var ”det goda humöret” bland de 31 ivriga deltagarna den här soliga dagen. Många skratt och och kommentarer. Sedan allas koncentration under spelet. Och de många olika spelstilarna.
För egen del blev jag inspirerad att gå med i boulegänget till hösten – trevliga vänner kan man inte få för många av…

Borde analyseras

Jag har funderat på en sak, sa Clemens, som kom förbi huset och anslöt till mitt och Madams förmiddagsfika på verandan.

”En fråga som borde analyseras mer djupgående är att förstå varför just den svenska politiska överheten är så förvånansvärt och nästan utstuderat oförmögna att ta itu med landets problem utan  i stället oförtröttligt och med en nästan oslagbar halsstarrighet ständigt förvärrar situationen.

En  trolig förklaring är att de politiska ämbetena är så till den grad trista och mentalt utan någon som helst stimulans att det är omöjligt att finna några andra villiga än de som kombinerar energi och maktsträvan med det mest medelmåttiga och fantasilösa intellekt  som man kan föreställa sig.

En lösning på situationen vore därför att gradvis beröva politikerna inflytande i alla viktiga frågor ( utan att de märkte detta) och låta dom syssla med pseudofrågor precis som dagen monarker.”

Du menar väl då rikspolitiken och inte här i Vingåker?, frågade jag lite avvaktande.
Clemens tittade upp lite fundersamt och sa:
Jo så är det nog jag menar. I Vingåker sköter våra politiker sig betydligt bättre.

Sedan pratade vi om annat…

Fast inte det här – som vi kanske borde ha gjort…

Vingåker till Bryssel

Jag vet inte hur det är med besöksfrekvensen hos hemsidan för vår kommun – men i alla fall jag tittar in där flera gånger i veckan. Smått nyfiken på vad de kan ”ha för sig” i kommunhuset…
Vid dagens besök såg jag en liten sak som gjorde mig glad – att:
Kommunens innovativa lösningar rörande fiberutbyggnad på landsbygden uppmärksammas ute i Europa.
Bredbandssamordnare och landsbygdsutvecklare Regina Westas Stedt är som representant för Vingåkers kommun inbjuden till Bryssel 22 maj för ett seminarium arrangerat av ENRD:s (European Network for Rural Development) tematiska aktionsgrupp Smart Villages.

Nu har jag inte funnit något mer att läsa om deltagandet  vid seminariet (22 maj) men som kommunen säger det:
”– Ur ett EU-perspektiv är Vingåker intressant utifrån hur vi har hittat lösningar förbi de stora utmaningar det innebär för en landsbygdskommun gällande fiberutbyggnad, säger Regina Westas Stedt.
 Även de satsningar och pågående arbete som nu sker i Vingåker för övrig digital infrastruktur som sensornät är intressant – hur vi arbetar strategiskt för att digitaliseringen ska skapa förutsättningar för en ökad servicenivå och livskvalité på landsbygden i kommunen.”
Trevligt – tänker jag – att Vingåker får vara med lite ute i den stora världen.

Jag själv återgår till en stunds grundmålning av den nya panelen Madame och jag har satt upp.
Därefter infinner sig ett läge jag gillar – (minst)15 timmars väntan innan det går att lägga på ytterfärgen.
Att göra ingenting är jag bra på…

En aning orolig

Jag har alltid berömt mig själv för att inte vara en orolig person – men med stigande ålder märker jag att det blir allt sämre med den saken.
Konstaterar jag inte minst när jag läser den här artikeln hos ledarsidorna.se.

Klickar du dig in där så kan du bl a läsa:

Kommunernas äldreboenden utvecklas mot terminalvård. Var femte som flyttar in dör inom en månad. Mellan 2000 och 2014 försvann 30.000 platser (33 procent på kommunernas äldreboenden,  så kallat särskilt boende, SÄBO. Även kommunernas hemtjänst har dragits ned. Vårdtiderna för de äldsta, svårt sjuka och handikappade, som till slut fått en plats på SÄBO har blivit allt kortare. De äldre som beviljas SÄBO kommer in allt senare, och i allt sämre skick.

Sverige har numera även det lägsta antalet sjukhusplatser inom EU, 2,7 platser per 1000 invånare, jämfört med EU-genomsnittet (5,2). Det innebär ett ökat tryck på kommunernas äldreomsorg. Antalet kommuner som rapporterar brist på vårdplatser har ökat från 77 till 125. På bara 3 år.

Så känner jag hur en irritation stiger inom mig och väser till mig själv:
”Varför är det inget av våra lokala partier som tar upp det här problemet?”
Visar, för en gångs skull, lite intresse för en viktig sak.
För jag kan inte föreställa mig att inte Vingåker också befinner sig i – eller i alla fall snart är där – i en allt mer besvärande situation vad gäller äldreboendet.

I Vingåker finns över tvåtusen pensionärer (jag också) och undrar över om de tar del av sådana här upplysande artiklar. Det tror jag inte, och luftar gärna min fördom, att de läser väl bara Kuriren och kollar på ofarliga underhållningsprogram på tv. Och datorer begriper de väl sig inte så mycket på. Om de ens har någon.
Av sådant blir man inte särskilt väl informerad av – i för dem viktiga frågor.
Och så röstar de som de alltid har gjort. Suck!

SÅ – bästa Vingåkers kommun och politiska partier – varför berättar ni inte om fakta i ämnet och så förklarar ”Så är det inte alls i Vingåker” – om det nu är det sanna läget – varför inte i lugnande artiklar i vår kommuntidning och på partiernas hem- och Facebook-sidor.
Och – om där finns anledning för oss kommuninvånare att oroa oss – berätta då om det och berätta även om hur ni tänker lösa frågan.

Och en snabb tanke passerar kring påståendet: Var femte som flyttar in dör inom en månad – Lika bra är väl det – för en sådan som jag.
För jag har svårt att föreställa mig att äldrevården i Vingåker tillåter att jag, som jag mest lever mitt liv nu för tiden, ”Vid halvtiotiden om kvällen kan göra mig en god kvällssmörgås och hälla upp ett (första) glas vin från det egna vinskåpet som sällskap och därefter, i timmar, kan sitta i favoritfåtöljen för att stilla fundera över dagen som gått”.
Eller att jag då har möjlighet att få ha en egen dator för att få möjlighet till lite intellektuell stimulans…

En vanlig söndag

Inte för att jag vet hur dina söndagar ser ut men mina vill jag nog beskriva som  vanliga – vilket då inbegriper att jag alltid tittar in på Facebook en stund för att se om där finns några uppdaterade viktiga händelser inom min släkt som jag borde känna till. Skaran barnbarn har en förmåga att växa utan att jag riktigt haft koll på läget innan…
Då har jag nog bättre koll på det politiska läget i Vingåker – skriver jag i visst övermod – för jag vet inte om jag har underlag för att skriva så.
OK, lite i alla fall, tänker jag när jag ser att VTL har uppdaterat sin FB-sida med denna bild:

Nu menar jag verkligen inte att de inom VTL vare sig är högfärdiga eller experter – men för egen del finner jag den frågan – Varför då? – är högst relevant.
Och ber att få citera mig själv från förra inlägget:
Tänk, säger jag till mig själv, om jag i det kommande lokala valarbetet kunde få ge något parti kommentaren att där ser jag – en fantastisk uppdatering av de sedvanliga valfläsket – genom att.

Och väntar med viss otålighet på att få se vad VTL förmår i den saken…

Och så gör jag den humördämpande dumheten att titta in hos våra lokala partiers hem- och FB-sidor.
Med ett litet plusundantag för VTL – fullkomligt urusla sidor – där man frossar i ämnen som handlar om rikspolitiken men ingenting som handlar om deras politik i Vingåker.
Bästa – S, M, KD, SD, C, V och L  – varför då?

Attan vad det blåser

Jo, attan vad det blåser ute, märker jag när jag tittar ut genom fönstret i rummet där jag har mina datorer. Och tänker då för mig själv ”det borde det väl göra inne på barn- och ungdomsförvaltningen också” då dess verksamhet inom skolområdet är satt under kritik.

Det kan nog vara så att jag – utan att ha fått diagnos från någon auktoritet – har drabbats av någon mental bokstavskombination vars beskrivning innehåller ordet ”storhetsvansinne” för jag får ibland för mig att jag vill försöka påverka.
Vad som händer i kommunen.

Jag i min tur är – tror jag – kraftigt påverkad av dels av att samtliga våra lokala politiska partier så ofta och då så självförhärligande tjatar om att de – samtliga – just inte tänker på annat än den mindre goda verksamheten inom kommunens skolor. Och alla vill de satsa – dock oklart vad…
Som du snart kommer att märka mer av i kommande närodlat valfläsk…

Ännu mer blir jag sannolikt påverkad av vad – som jag anser – begåvade människor skriver på nätet om den svenska skolan – och hur fel den sköts.

Vilket är den direkta orsaken till dessa mina rader.
Och länkar så till vad professor em Torsten Sandström skriver under rubriken:
Pedagogiskt hasardspel om ungdomars framtid

Om du klickar dig in till Sandströms tex så kan du bl a läsa:

”Varför har detta inlärningsfientliga system inplanterats i den svenska skolan? Det hjälper inte att svara att syftet med kritisk analys av ett delvis självvalt material är gott. Ideal är en sak. Verkligheten måste ändå vara styrande. Och här ger PISA negativa besked. Vem eller vilka är ansvariga för detta stolliga program med så allvarliga konsekvenser för elevernas inlärning av kunskaper och deras framtid i arbetslivet?

Ytterst ansvariga är förstås politikerna, som fastställt de planinstrument som gäller för skolan. Men de är normalt inga experter på hur kunskaper bäst inhämtas. Därför lyssnar de, som sagt, på forskningen.

Och nu kommer politik och åsikter in i bilden. Politikerna lyssnar på de forskare som lovar lösningar som bäst passar in i rådande politiska ideal. Så växer drömmar fram. Elev och lärare ska ges frihet i skolsalen.
Och kritiska studier låter så skönt. Vem vill inte att det egna barnet ska lära sig analysera jobbiga problem. Och om en professor säger att resultatet i slutändan blir ökade kunskaper måste man väl satsa på denna pedagogs visdom.
Låt vara att man tycker att idéerna verkar luftiga. Pedagogik väljs alltså inte efter det sunda förnuftet, utan efter en politisk drömplan om hur barn ska bibringas kunnande. Och så leder läroplanerna skolbarnen ut på ett gungfly.
Vem kan vänta sig att ungdomarna ska få en positiv bild av sina studier?”

”Om du tror att du är för liten för att kunna påverka har du aldrig gått till sängs med en mygga i sovrummen”

 

OK – bou kan ha annat att jobba med än att svara en näsvis lokal bloggare med näsan i vädret – men jag hade uppskattat ett första svar som ”vi återkommer i frågan”.

Antagligen – tänker jag mig – att de anser att jag inte har med saken att göra och inte kommer att svara. I en förhoppning att det hela ska rinna ut i sanden…
En annan fundering kan ju vara att det inte vet vad de ska svara…

Galna funderingar

 

Jag har i mitt liv varit föremål för tre stycken, tre dagar långa, personlighetstester och förra året genomgick jag en Datortomografi (en särskild form av röntgen som skapar mycket detaljerade bilder av, som i mitt fall, hjärnan).
Jag kan inte sanningsenligt påstå att de tre första på något sätt bevisar att jag är ”mentalt frisk” men där konstaterades i alla fall att jag inte (verkade) ha några som helst ”mentalt märkliga egenskaper” som påvisar något utanför det ”normala”. Resultatet från hjärnskanningen har jag på papper, där står i all enkelhet en mening som innehåller orden ”helt normalt”.

Du, jag gillar inte att bli kallad normal. I alla fall i den bemärkelsen att jag ”är som alla andra”. Vilket jag på något sätt tycker bevisas – åtminstone för mig själv då – när jag ser hur mina funderingar vimlar i väg tillräckligt långt bort för att motivera rubriken.

Så här är det. Jag läser en synnerligen trevligt beskriven ”krogtest” där DI-weekend har besökt Daniel Berlins krog i Skånes Tranås. Det är förståeligt om du inte känner till vare sig Daniel Berlin eller Skånes Tranås men hans krog har tilldelats två stjärnor i Guide Michelin.
Det får man inte om man inte kan laga god mat. Som dessutom serveras i en behagfull miljö.

För att kunna följa med i mina fortsatta funderingar är det bra om du redan har läst krogrecensionen – (som dessvärre är bakom betalvägg) för vad som fick mina funderingar att vingla ut i ”galenskap” är vad DI-berättar om maträtterna. De är, för mig, av en sort och kombinationer jag aldrig kunnat föreställa mig. Och som du (kanske då) kan se av ingredienserna så är det få saker som du och jag sällan finner hos Ica eller Coop i Vingåker.

Om du nu inte kommer dig för (kan) att ta del av krogreportaget så får du här ett smakprov:

Daniel Berlins signaturrätt är den kolgrillade rotsellerin. Det låter inte mycket för världen, men är det. De svarta små handbollarna grillas över björkved i många timmar och skärs itu av Daniel Berlin själv, med andaktig skärpa.
Sedan skopas det krämiga innandömet ur och serveras med bröd av skalet på rotsellerin, buljong på resterna och olja av stjälkarna.
Så lent, så perfekt balans av härligt gammal rotselleri och frisk klorofyll, låt det få vara i evigt, en närmast religiös övergång från höstens söta, fylligt tunga rotsaker till vårens sprittiga lekfulla grönska. Allt kött bli hö – och så börjar det äntligen om igen.

Vid det här laget är andakten i rummet tung och vi blir varsamt visade ut i träd-gården för en frisk paus.

Efter att ha läst vad DI-weekend skriver om Bertil Berlin och hans kokkonst hamnade mina tankar i – Vingåker. Så illa kan det gå i huvudet på mig – och ännu jävligare var det – i den lokala politiken.

För plötsligt började fråga mig vad jag tycker om min egen fundering ”Är det inte så att – åtminstone något av våra lokala politiska partier borde bete sig – att i sina valmanifest erbjuda oss väljare samma slags (för oss) otänkbara – men smakfulla – tankekombinationer som det är i Berlins maträtter?
Det där som kan ge partiet 3 stjärnor – eller vad det nu kan bli – i nattgökens kommande Valet 2018- Guide.
Du förstår ju liknelsen ”Det där osannolika bra som nu drar massor av gäster till Skånes Tranås, och som på samma sätt skulle dra till sig väljarna i Vingåker till partiet.”

Det var väl där någonstans jag började fundera över ”hur f-n står det till i huvudet egentligen”. Nu ber jag om ursäkt om jag anför kränkande tankar om invånarna i Vingåkermen jag tror inte det skulle fungera i politiken i vår kommun.
Den politik som jag pratar (fantiserar) om och som då så totalt skiljer sig från den (den nuvarande) vardagliga ”köttbullar med potatis och brunsås” är antagligen en bit ovanför vad vi klarar av. Vilket jag vågar tro även gäller den 6-rätters-meny som Daniel Berlin erbjuder sina gäster.
Med ett vinpaket, som bara det, kostar runt 2500 kronor.

För att rädda mig själv från nesan att tvingas erkänna att jag kanske har märkliga funderingar ändrade jag snabbt läget från Vingåker till rikspolitiken.
Som om det skulle förändra saken. Jo det gjorde det – till det värre…

Det var just där jag fann rubriken till dagens text.

Men som tur är det måndag i morgon…