Galna funderingar

 

Jag har i mitt liv varit föremål för tre stycken, tre dagar långa, personlighetstester och förra året genomgick jag en Datortomografi (en särskild form av röntgen som skapar mycket detaljerade bilder av, som i mitt fall, hjärnan).
Jag kan inte sanningsenligt påstå att de tre första på något sätt bevisar att jag är ”mentalt frisk” men där konstaterades i alla fall att jag inte (verkade) ha några som helst ”mentalt märkliga egenskaper” som påvisar något utanför det ”normala”. Resultatet från hjärnskanningen har jag på papper, där står i all enkelhet en mening som innehåller orden ”helt normalt”.

Du, jag gillar inte att bli kallad normal. I alla fall i den bemärkelsen att jag ”är som alla andra”. Vilket jag på något sätt tycker bevisas – åtminstone för mig själv då – när jag ser hur mina funderingar vimlar i väg tillräckligt långt bort för att motivera rubriken.

Så här är det. Jag läser en synnerligen trevligt beskriven ”krogtest” där DI-weekend har besökt Daniel Berlins krog i Skånes Tranås. Det är förståeligt om du inte känner till vare sig Daniel Berlin eller Skånes Tranås men hans krog har tilldelats två stjärnor i Guide Michelin.
Det får man inte om man inte kan laga god mat. Som dessutom serveras i en behagfull miljö.

För att kunna följa med i mina fortsatta funderingar är det bra om du redan har läst krogrecensionen – (som dessvärre är bakom betalvägg) för vad som fick mina funderingar att vingla ut i ”galenskap” är vad DI-berättar om maträtterna. De är, för mig, av en sort och kombinationer jag aldrig kunnat föreställa mig. Och som du (kanske då) kan se av ingredienserna så är det få saker som du och jag sällan finner hos Ica eller Coop i Vingåker.

Om du nu inte kommer dig för (kan) att ta del av krogreportaget så får du här ett smakprov:

Daniel Berlins signaturrätt är den kolgrillade rotsellerin. Det låter inte mycket för världen, men är det. De svarta små handbollarna grillas över björkved i många timmar och skärs itu av Daniel Berlin själv, med andaktig skärpa.
Sedan skopas det krämiga innandömet ur och serveras med bröd av skalet på rotsellerin, buljong på resterna och olja av stjälkarna.
Så lent, så perfekt balans av härligt gammal rotselleri och frisk klorofyll, låt det få vara i evigt, en närmast religiös övergång från höstens söta, fylligt tunga rotsaker till vårens sprittiga lekfulla grönska. Allt kött bli hö – och så börjar det äntligen om igen.

Vid det här laget är andakten i rummet tung och vi blir varsamt visade ut i träd-gården för en frisk paus.

Efter att ha läst vad DI-weekend skriver om Bertil Berlin och hans kokkonst hamnade mina tankar i – Vingåker. Så illa kan det gå i huvudet på mig – och ännu jävligare var det – i den lokala politiken.

För plötsligt började fråga mig vad jag tycker om min egen fundering ”Är det inte så att – åtminstone något av våra lokala politiska partier borde bete sig – att i sina valmanifest erbjuda oss väljare samma slags (för oss) otänkbara – men smakfulla – tankekombinationer som det är i Berlins maträtter?
Det där som kan ge partiet 3 stjärnor – eller vad det nu kan bli – i nattgökens kommande Valet 2018- Guide.
Du förstår ju liknelsen ”Det där osannolika bra som nu drar massor av gäster till Skånes Tranås, och som på samma sätt skulle dra till sig väljarna i Vingåker till partiet.”

Det var väl där någonstans jag började fundera över ”hur f-n står det till i huvudet egentligen”. Nu ber jag om ursäkt om jag anför kränkande tankar om invånarna i Vingåkermen jag tror inte det skulle fungera i politiken i vår kommun.
Den politik som jag pratar (fantiserar) om och som då så totalt skiljer sig från den (den nuvarande) vardagliga ”köttbullar med potatis och brunsås” är antagligen en bit ovanför vad vi klarar av. Vilket jag vågar tro även gäller den 6-rätters-meny som Daniel Berlin erbjuder sina gäster.
Med ett vinpaket, som bara det, kostar runt 2500 kronor.

För att rädda mig själv från nesan att tvingas erkänna att jag kanske har märkliga funderingar ändrade jag snabbt läget från Vingåker till rikspolitiken.
Som om det skulle förändra saken. Jo det gjorde det – till det värre…

Det var just där jag fann rubriken till dagens text.

Men som tur är det måndag i morgon…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s