Om skolan – för 52a gången

Från vännen Åke kom just en ”fundering” som jag gärna delar med mig av.Och känner samtidigt en diffus känsla av att lärarna nog upplever en viss samhörighet med de inom SD – i form av att de ständigt är ifrågasatta…

”I debatten om orsaken till varför det  gått snett i den svenska skolan anförs ofta som skäl att skolan tappat initiativet till förmån för elever/föräldrar. Det talas inte så ofta om den digitaliserade utvecklingen som skett vilket automatiskt medfört en förskjutning av maktförhållandet.
Förr fanns skolan som den främsta förmedlaren av utbildning tillsammans med den press som informerade om omvärlden. I takt med att digitaliseringen accelererat har alternativen till att inhämta information ökat lavinartat och individualiserats på ett sätt som få kunnat förutse.
Den utökade möjligheten till kommunikation har så gjort att information kan spridas momentant och till hur många som helst. Den som då inte haft förmåga att värdera informationens giltighet har lätt blivit vilseledd med fatalt resultat.

För ansvarig myndighet är det förvisso en svårighet att anpassa utbildningen i takt med den tekniska utvecklingen då det tar tid att både utforma, implementera och genomföra en anpassad utbildning.
Dagens lärare och pedagoger är själva en produkt av den digitala utveckling som skett och har säkerligen trott att ett elevaktigt och digitalt lärande är det ultimata i dagens samhälle. Mot ett sådant synsätt vänder sig flera auktoriteter.
Inger Enkvist t.ex menar att Sverige har förstört sitt skolsystem. Lärare har fått studera mer pedagogik och psykologi för att stödja elever socialt och emotionellt och lägga mindre vikt vid inlärning.
Skolan har fått användas som verktyg för social förändring snarare än för inlärning. För att vända utvecklingen måste ämneskunskap prioriteras i lärarutbildning och på elevnivå.

Ingen elev har rätt att frånta andra elevers rätt till utbildning. Alla måste inte ha eller behöver ha samma utbildning. I Tyskland gör man tidigt en selektering av de som är mer lämpade  för högre utbildning och de som är mer lämpade för en praktisk utbildning.
Lärlingsutbildningen är där väl ansedd och avslutas efter 4-5 år med meriterande lärlingsprov, Det är inte mer pengar som behövs utan mod att ompröva ideologier som slagit fel.
David Ingvar t.ex hänvisar till att vi har vetenskaplig forskning som visar vad som fungerar. Att lära sig gå gör ett barn av sig självt, programmerad som hon är att resa sig och ta sitt första steg.
Men att lära sig läsa är ingenting som hjärnan känner igen. Den är inte organiserad för att låta ett ljudande språk symboliseras av små grafiska former på ett papper. De flesta behöver en tydlig instruktion för att komma igång och därefter träna, träna och åter träna.
De flesta pedagoger och politiker har missat en så enkel sak som skillnaden mellan kunskap och färdighet. Lärarna måste vara förmedlande auktoriteter och det är direkt destruktivt att elever får ansvar för inlärningen då deras hjärnor kräver en tydlig struktur  och studiero.
Man kan undra varför skolorna i Vingåker skall behöva utveckla och testa sin undervisning när så många exempel på lyckad undervisning och tips från auktoriteter visar på vad som fungerar.
Varför skulle inte skolan kunna vara den ledande auktoriteten?
/Åke

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s