PRO och boule…

…har jag åsikter om. En förening som kan stå som förebild för ”låg ambitionsnivå”.
Tycker jag alltså – som inte är medlem. Av just den anledningen…

Kolla in här på föreningens hemsida. Spritter lika mycket av livsglädje som hos den lokala föreningen ”Bårhusets vänner”. Den största anledningen till detta ointresse för sina medlemmar skyller jag på styrelsen och där mest på två personer – föreningens ordförande och dess webbredaktör. Alltså den senare är den som har det egentliga ansvaret för uppdateringen av föreningens hemsida.
Båda har ansvaret för att se till att den uppdateras ofta.

Eftersom jag vaknade på det humör jag vaknade på så sa jag till mig själv ”Det är ju själva f-n att PRO kan ha en så usel hemsida” – och så fick jag den där märkliga längtan av att hjälpa till. Ungefär som när jag ser en synskadad person som ska gå över gatan. Jag går fram och vill hjälpa personen över…
PRO-Vingåker säger sig ha en del aktiviteter att erbjuda sina medlemmar.
Vilket du kan se om du klickar in dig på deras hemsida.
Om du frågar mig – det verkar inte vara någon vidare glöd i de aktiviteterna –  eftersom det inte berättas det minsta om vad ”de har för sig”.

Vad finns berättelserna om de resor PRO arrangerar? Eller från PRO-körens aktiviteter eller den Bingo som förekommer?
Varför presenteras inte ”dagens/veckans/månadens födelsedagsbarn?” bland medlemmarna.
Eller hur ordföranden tänker om föreningens framtid i t ex en månatlig krönika. Vad hände vid det senaste månadsmötet?
Och så vidare.
Och varför hade ingen fått i uppdrag att för den egna hemsidan bevaka vårfesten på Folkets Park den 29 juni där boulegänget festade till i många timmar?

 

Finns där ingen som har – och kan hantera en kamera? Har alla PRO-medlemmar gått i skolan i Vingåker och därför är helt okunniga att skriva samman några enkla rader om den aktivitet de deltar i?
Sedan är det webbredaktörens jobb att publicera det på hemsidan.

Så, därför tog jag mig ner till dagens PRO-boule (som sköts bra) för att som ett exempel visa en o-ambitiös styrelse, en o-ambitiös ordförande och o-ambitiös webbredaktör hur det kan se ut på hemsidan – om man vill visa ambition utan o…
Och därmed visa  medlemmarna att ”de bryr sig” och i ett försök att få fler medlemmar att aktivera sig i vad PRO erbjuder…

OK – då kör vi – boulegänget startar alltid – måndagar och torsdagar – sina tävlingar 13.30. Så även i dag och jag smög mig ner vid 14-tiden för att ”ta några bilder”. När jag närmade mig gruppen kom genast en man (Ove Fredriksson) emot mig leendes – och ställde frågan ”Vill du vara med?
Nja
, inte just nu, sa jag och frågade om det var okej att jag tog några bilder.
Det var det.
Ett vänlig och sympatiskt mottagande som gjorde mig glad.

Det som först slog mig när jag tittade på deltagarna var ”det goda humöret” bland de 31 ivriga deltagarna den här soliga dagen. Många skratt och och kommentarer. Sedan allas koncentration under spelet. Och de många olika spelstilarna.
För egen del blev jag inspirerad att gå med i boulegänget till hösten – trevliga vänner kan man inte få för många av…

Borde analyseras

Jag har funderat på en sak, sa Clemens, som kom förbi huset och anslöt till mitt och Madams förmiddagsfika på verandan.

”En fråga som borde analyseras mer djupgående är att förstå varför just den svenska politiska överheten är så förvånansvärt och nästan utstuderat oförmögna att ta itu med landets problem utan  i stället oförtröttligt och med en nästan oslagbar halsstarrighet ständigt förvärrar situationen.

En  trolig förklaring är att de politiska ämbetena är så till den grad trista och mentalt utan någon som helst stimulans att det är omöjligt att finna några andra villiga än de som kombinerar energi och maktsträvan med det mest medelmåttiga och fantasilösa intellekt  som man kan föreställa sig.

En lösning på situationen vore därför att gradvis beröva politikerna inflytande i alla viktiga frågor ( utan att de märkte detta) och låta dom syssla med pseudofrågor precis som dagen monarker.”

Du menar väl då rikspolitiken och inte här i Vingåker?, frågade jag lite avvaktande.
Clemens tittade upp lite fundersamt och sa:
Jo så är det nog jag menar. I Vingåker sköter våra politiker sig betydligt bättre.

Sedan pratade vi om annat…

Fast inte det här – som vi kanske borde ha gjort…

Vingåker till Bryssel

Jag vet inte hur det är med besöksfrekvensen hos hemsidan för vår kommun – men i alla fall jag tittar in där flera gånger i veckan. Smått nyfiken på vad de kan ”ha för sig” i kommunhuset…
Vid dagens besök såg jag en liten sak som gjorde mig glad – att:
Kommunens innovativa lösningar rörande fiberutbyggnad på landsbygden uppmärksammas ute i Europa.
Bredbandssamordnare och landsbygdsutvecklare Regina Westas Stedt är som representant för Vingåkers kommun inbjuden till Bryssel 22 maj för ett seminarium arrangerat av ENRD:s (European Network for Rural Development) tematiska aktionsgrupp Smart Villages.

Nu har jag inte funnit något mer att läsa om deltagandet  vid seminariet (22 maj) men som kommunen säger det:
”– Ur ett EU-perspektiv är Vingåker intressant utifrån hur vi har hittat lösningar förbi de stora utmaningar det innebär för en landsbygdskommun gällande fiberutbyggnad, säger Regina Westas Stedt.
 Även de satsningar och pågående arbete som nu sker i Vingåker för övrig digital infrastruktur som sensornät är intressant – hur vi arbetar strategiskt för att digitaliseringen ska skapa förutsättningar för en ökad servicenivå och livskvalité på landsbygden i kommunen.”
Trevligt – tänker jag – att Vingåker får vara med lite ute i den stora världen.

Jag själv återgår till en stunds grundmålning av den nya panelen Madame och jag har satt upp.
Därefter infinner sig ett läge jag gillar – (minst)15 timmars väntan innan det går att lägga på ytterfärgen.
Att göra ingenting är jag bra på…

Oj i natten

Efter en heldag där Madame och jag ägnade hela dagen till att städa huset och snygga till min trädgård satte jag mig, smått öm i hela kroppen i favoritfåtöljen och njöt av den allt senare kvällen.
Ett glas vitt höll mig sällskap och förgyllde stunden – där jag så småningom kom på att jag knappast hunnit med att sitta vid datorn just någonting.
Tittade lite så där lite lagom ointresserad in på Facebook för att se om min vänner där hade lagt ut några intressanta rader.
De hade de inte – MEN – framför mig dök i stället upp en tabell som fick mig att få fram ett kraftfullt men ljudlöst – OJ.

YOUGOV JUNIMÄTNING 2018

SD – 28,5 %
S – 22,0 %
M – 17,3 %
V – 9,3 %
C – 7,1%
L – 4,3 %
MP – 3,8 %
ANDRA 3,4 %
KD – 3,1 %
Fi – 1,4 %

Det är tidningen Metro som i samarbete med Yougov som genomfört undersökningen. Hur Metro kommenterar siffrorna kan du läsa här.

Först blir jag lite omtumlad – som snart övergår till kraftig nyfikenhet.
OK du kommer aldrig att få se de här siffrorna i Kuriren men du kan vara säker på att de på tidningens redaktion vet om undersökningen.
Jag blir sittande i funderingarna ”Undrar hur Kuriren ser på det här?”
För det är väl ingen hemlighet att Kuriren starkt ogillar allt vad SD heter och jag kan inom  mig se hur redaktionen vrider sig av olust.
Kuriren är ju långt ifrån ensamma om att ogilla SD, och det är ju helt tillåtet, men jag småmyser lite över tanken att få ta del av hur Kuriren och övriga SD-hatare kommer att hantera ett valresultat om SD får siffror av det här slaget.

Jo, jag är nog en gemen människa. Jodå, men mitt intresse består faktiskt mest av att jag nu länge följt politikerspelet där ”sju hoppar på en” – de sju med stark support av PK-media.
Och de sju, och deras medlöpare inom media gav sig aldrig, utan fortsatte med sin grova smutskastning av SD – långt över vad jag anser vara anständigt. Tjatade ständigt om sitt ”Allas lika värde” – utom för dem som sympatiserar med SD då.

Min känsla av Fair play fick mig att känna sympati för SD.

Vem vet – den kanske finns kvar enda till den 9 september…

Just inget särskilt

Det är med en skön känsla av välbehag jag skriver rubriken – för det finns dagar som jag smått älskar – det vill säga sådana som just bara passerar förbi utan att någonting speciellt har hänt.
Som att jag mest strosar omkring utan något ha något speciellt mål – och så får jag plötsligt för mig att ”nu är det dags att snygga den fula gräsmattan” och vips har jag och gräsklipparen gjort det.
Efter det en skön dusch och en stunds avslappning på verandan med en kopp kaffe, med en av Madams nybakade kanelbullar ur de lockande påsen hon förärat mig. Mums…

Mitt i den sköna stunden ringer M och undrar ”hur går det med panelbytet på baksidan av huset?” – medveten om att där finns 16 stycken grundmålade ”plankor” som borde spikas upp på plats.
Mitt liv består huvudsakligen av tillfälligheter – som att jag en halvtimme senare just håller på att spika upp den nya panelen med välbehövlig hjälp från ”kvinnan i mitt liv”…
Hon – som kan allt om hur man sköter ett hus – vilken en sådan som jag – med tummen inte bara mitt i handen utan mer på en plats där solen aldrig skiner – och behöver som bister övningsledare i konsten att hantera en hammare…

Du – snyggt om f-n blev det!

Så snitsade vi till en enkel, men god, måltid varefter M så småningom promenerade hem till sin trivsamma lägenhet på Apoteksgatan.
Vilket gjorde att jag kunde spendera några timmar vid datorn för att ”uppdatera mina kunskaper” innan jag plötsligt fick för mig att vattna trädgårdens blommor och pelargonerna i blomlådorna utanför fönstren och dra fram vattenslangen med spridaren för att se om det möjligen kan få det svårt brända gräset att återhämta sig.

Den som har en lever får se – säger jag som nu om den ljumma kvällen sitter på verandan och gör just ingenting annat än – njuter.
I sällskap av ett glas…

Sådana dagar känns Vingåker som ett litet paradis…

Vilket kanske fler har förstått – för i förmiddags blev jag uppringd av en mäklare i Katrineholm som undrade om jag kunde tänka mig sälja mitt hus ”Vi har många intresserade av hus i ditt område, sa hon

Låter fint, sa jag, och lade till ”men nästa gång jag flyttar lär det väl bli till något äldreboende i Vingåker”.

Första valmanifestet

Se där, sa jag till mig själv i går, när jag ur brevlådan kunde plocka upp det första valmanifestet – ett prydligt A5-blad från VTL Vingåkerspartiet.
Jag antar att även du fått ett exemplar i din brevlåda.
Jag är nog en aning överraskad över att det kommer just nu – inför ”allas” semester och då väljarna förmodligen har annat att tänka på än lokalpolitik.
Nå – det finns ju tid för VTL att återkomma i brevlådorna…

För egen del tycker jag innehållet håller en sympatiskt trevlig ton – utan överdådigt eget skryt.
Å andra sidan så finns där heller inte så mycket klargörande information om vad VTL ”vill” mer än att de påstår att partiets främsta huvudområden är:
– barn och ungdomar
– kommunutveckling
– trygghet, säkerhet, hälsa och hållbarhet

…vilket förstås kan betyda lite av ”vad som helst”.
Men kanske finns där snart mer att få veta om vad som finns bakom de ”huvudområdena” – genom att titta in på VTLs hem- och Facebook-sidor.
I skrivande stund finns där ingenting som berättar mer utförligt om den saken.

Och minns plötsligt vad jag läste i morgonens Fokus i en artikel som handlar om Angela Merkel:
”Det är också omöjligt att förbigå legenden Franz Josef Strauss, död sedan 1988, ändå i hög grad närvarande.
Strauss var CDU-ordförande från 1961 fram till sin bortgång.
Under hans era förvandlades Bayern från ett efterblivet jordbrukarland till vad det är i dag: Europas kanske mest välmående region” (min kursivering)

När jag läser sådant tar det en eller två nanosekunder innan jag tänker:
”Tänk om där fanns en sådan person i Vingåker som kunde förvandla ett (?) Vingåker till (åtminstone) Sörmlands mest välmående region”.

Jo, att dagdrömma är en av mina favoritsysselsättningar…

Onsdagsblandning…

Ibland förstår jag inte – som när jag på Dagens Industris nätutgåva ser rubriken ”Tre aktier du ska sälja omgående”. I ingressen till den låsta artikeln kan jag i alla fall läsa:
Investtech
har identifierat tre svaga kort på börsen – som du bör sälja direkt.

Jag blir där sittandes i funderingar kring min fråga till mig själv ”Vem ska då köpa dessa svaga kort till aktier?”
Några korkade aktienoviser med för mycket pengar?
Nå – det kanske går att få veta i artikeln.
Men hur som helst:

Korkade var ordet – vilket det även det är i en rubrik på DGS som säger ”Hur kan ni vara så korkade?” och där Jan-Olof Sandgrens text börjar så här:

Fick denna fråga på en uteservering när jag fikade med en kille från andra sidan jordklotet, som under drygt ett år i Sverige snappat upp åtskilliga rykten och rövarhistorier – mest från folk han mött under SFI-utbildningar, på arbetsförmedlingen och i sociala sammanhang.
Och det hade lett honom fram till följande slutsats: Sverige delar ut hur mycket pengar som helst, till vem som helst och av vilken anledning som helst.

Och där du också kan läsa:
Det är nämligen en ganska spridd uppfattning att svenskar är lite korkade. Jag har stött på den åsikten otaliga gånger, i den förort där jag bor, bland högstadieelever med invandrarbakgrund och även bland kloka människor med rötter i andra kulturer. Väldigt många verkar tycka det – ofta utan elakhet eller onda avsikter, snarare med ett stänk av medlidande.

Sug på den du – bästa Vingåkersbo…

Och om du har tid över för att ta till dig lite mer ”visdom” så läs gärna vad Patrik Engellau skriver under rubriken – Rasism. Ett smakprov här:

Det sägs ofta – utom bland en del ofta statsfinansierade aktivister som gjort ett levebröd av att skälla svenskarna för rasister; se Mohamed Omars berättelse om detta här  – att svenskarna är det kanske minst rasistiska folket i världen.

Det stämmer med mina erfarenheter. Svenskarna är inte rasistiska i den normala bemärkelsen att vi skulle tycka illa om eller förakta eller malträtera folk av annan etnisk tillhörighet.
Däremot har vi svenskar av tradition varit behäftade med en föreställning som inte alls varit rasistisk i sina avsikter men väl blivit det i sina konsekvenser. Det är föreställningen att alla människor innerst inne är svenskar och att det bara är utanverket – färgen, hårkrullet, tygerna och kryddorna – som skapar olikheter.

Vi har utgått från att folk från alla andra kulturer egentligen lika ambitiösa, lika flitiga, lika ansvarskännande, lika tystlåtna och konflikträdda, lika gråsossiga, lika plikttrogna och lika ömsesidigt jantelagsfixerade och avundsjuka och lika barnkära som vilken smålänning som helst (för femtio år sedan kanske jag bör tillägga för att poängen ska gå fram).

Funderar lite över om inte ordet korkade även passar in också där?
Kan inte bestämma mig och fortsätter därför med:

Hej Bjarne,
Vingåker förnekar sig inte!

Under många år har Aktuell Hållbarhet samlat och summerat data och parametrar som mäter aktivitet och ambition på miljöområdet.Varje år byts parametrarna ut och frågeställningarna skärps vilket gör det svårare att få poäng. Det år inte bara att luta  sig tillbaka och vara nöjd. Miljö-och hållbarhetsarbetet kräver ständiga förbättringar,nya strategier, investeringar och skärpningar av ambitioner.

Rankingen vill lyfta fram föredömena och även visa vägen för de som förutom vård, skola och omsorg också har tid och pengar över att sats på miljön. En nyckel till framgång är ett bra samarbete mellan politiker och tjänstepersoner.

Så här gjordes rankingen för 2018

Helsingborg blev Sveriges miljöbästa kommun 2018 för andra året i rad med sin tydliga vision om att bygga en modern stad med ett förnyat klimatväxlingprogram.

Var hamnade Vingåker då som sedan 2009 hamnat på dessa platser?
På raden över ser du de tidigare placeringarna.
På bilden under den senaste placeringen.

Aktuell Hållbarhet har skickat ut en enkät till alla kommuner med 23 frågor. Svarsalternativen varierar och frågorna ger olika poäng.
På den här länken
 kan man läsa frågorna och se vilka svar som Vingåker lämnat.
Det är med förvåning man tar del av den mindre smickrande placeringen då ju kommunen gärna framhåller sina ambitioner som en framåtlutande miljökommun.
Placeringen i länet blev 9 (sist) och i kommungrupp 50 (av 52)
För den intresserade som vill se andra kommuner i Sverige resp länet med 
poäng och placering kan det göras här.
Åke

Hm – 277 av 290. Vad gör (betyder) då MP i Vingåker – frågar jag mig.